[Verse]
Dm C F
Nu faller dagg och nu stiger sol
Gm A7 Dm
men det kan du inte höra.
Bb C F
Du ligger utan blus och kjol
Gm A7
med läpparna mot mitt öra.
Dm C7 F
Tala nu allvar, ber du bestämt,
Gm C F
du skrattar visor och sjunger skämt.
Bb C F
Du kan, men vill inte göra
Gm A7 Dm
en sång om lyckan den sköra.
[Verse]
Dm C F
Nu stiger sol och nu faller dagg
Gm A7 Dm
för fattigt folk och för rika.
Bb C F
Men lyckan har en förgiftad tagg
Gm A7
som man bör noga undvika.
Dm C7 F
Hon stannar gärna i några da'r
Gm C F
men när du vill hålla henne kvar
Bb C F
blir hennes ögon iskalla
Gm A7 Dm
och du blir bitter som galla.
[Verse]
Dm C F
Så faller daggen förutan ljud
Gm A7 Dm
och gräs och blader blir våta.
Bb C F
Och varje morgon står solen brud
Gm A7
fast inga brudpsalmer låta.
Dm C7 F
Ann-Katarin, du skall veta att
Gm C F
det finns en lycka som dör av skratt.
Bb C F
Men den vill smekas om natten
Gm A7 Dm
och den är stilla som vatten.
[Verse]
Dm C F
Stig upp ur sängen, Ann-Katarin,
Gm A7 Dm
och lyssna på något viktigt.
Bb C F
Det finns ett särskilt slags ädelt vin
Gm A7
som man bör njuta försiktigt.
Dm C7 F
För om man dricker det utan sans
Gm C F
förlorar det all sin forna glans
Bb C F
och du får kvar en tom flaska
Gm A7 Dm
och bittra tårar och aska.