Carl Michael Bellman (1740 - 1795) was a Swedish poet and composer. Bellman is a central figure in the Swedish song tradition and remains a very important influence in Swedish music, as well as in Scandinavian literature in general, to this day.
His main two works are the Songs of Fredman ("Fredmans sånger") and the Epistles of Fredman ("Fredmans epistlar"), each including some 70 songs, many of which are about sociable drinking and or designed for the occasion of the same.
Four years of hard work!This month of May we celebrated four years on the air. We continue working on the dissemination of this wonderful instrument, thank you for participating in our story!
------------------------------------------------------------------------------- Märk hur våg skugga/Epistel 81 - Carl Michael Bellman -------------------------------------------------------------------------------
A song by the biggest musical genious in Swedish history http://en.wikipedia.org/wiki/Carl_Michael_Bellman
EmDAmEm Märk hur vår skugga, märk, Movitz mon frere, GAmB inom ett mörker sig slutar, EmDAmEm hur guld och purpur i skoveln, där, GAmGBEm (EmF#G) byts till grus och klu- -tar. GD Vinkar Charon från sin brusande älv, AmEmB och tre gånger sen dödgrävaren själv, GD mer du din druvan din ryster. EmDAmEm Därför, Movitz, kom hjälp mig och välv GAmGBEm gravvård över vår sy- -ster!
Ack längtansvärda, och bortskymda skjul under de susande grenar, där tid och döden en skönhet och ful till ett stoft förenar! Till dig aldrig avund sökt någon stig; lyckan, eljest uti flykten så vig, aldrig kring grifterna ilar. Ovän där väpnad, vad synes väl dig, bryter fromt sina pilar.
Lillklockan klämtar till storklockans dön, lövad står kantorn i porten och till de skrålande gossarnas bön helgas denna orten. Vägen opp till templets griftprydda stad kantas mellan rosors gulnade blad, multnande plankor och bårar; till dess den långa och svartklädda rad mjukt sig bugar i tårar.
Så gick till vila, från slagsmål och bal, grälmakar Löfberg, din maka, ej mer från gräset långhalsig och smal hon än glor tillbaka. Hon från Dantobommen skildes i dag och med henne alla lustiga lag. Vem skall nu flaskan befalla? Torstig var hon och urtorstig är jag; vi är torstiga alla.